Det är en så härlig känsla att ha suttit och kämpat med en kemireaktion som man inte förstår, och typ en timme senare inser att man inte behöver bry sig ett dugg om. Visserligen lär man ju sig alltid något, men det kändes faktiskt ganska surt ändå!

Tur nog så har jag två burkar TicTac här hemma som kan rädda mig lite