Barnen tävlade i förmiddags, och de gjorde en bra tävling. 11 plats i båda grenarna av 26 respektive 27 lag på deras första mini-ut tävling! :)

Det blev en förmiddag med full fart hela tiden och även en massa väntan (som också resulterade i full fart). Den mest yttrade frågan idag måste vara - Är det vår tur snart?

Roligt har det varit i alla fall, trots att nervositeten låg på topp hela tiden. Och lika illa blir det nog imorgon när jag själv ska tävla. Innan dess ska jag försöka räkna ikapp några mattetal. Det har nog aldrig hänt att jag har pluggat på en lördag tidigare, om inte något enstaka undantagsfall. Och jag förstår varför, det är ju inte den bästa underhållningen direkt. Men det är så det är bestämt - plugg och tävling i helgen!

Som jag säkerligen har nämnt alldeles för många gånger ligger jag alldeles för mycket efter i matten, och vi som har projektprov på tisdag. Dagen till ära plockade jag upp den dumma boken och gjorde några tal i alla fall. Tillsammans med en satsumas och lite musik gick det faktiskt framåt en del.

Jag antar att framgången delvis kan bero på att de här låtarna spelades på repeat praktiskt taget hela tiden. Slutsatsen är att jag behöver en frukt och en sorts musik som får igång min hjärna från det vanliga tillståndet i viloläge (jag är alldeles för lat för annat) till att faktiskt arbeta lite.
Musiken får inte gå för snabbt, just för att jag blir hyper och hellre skuttar runt i rummet (förvånande?). Är musiken alldeles för lååångsam finns det en ganska stor risk att jag somnar pladask i matteboken istället, haha. Det är risker ju man helst inte vill ta, och det är där perfekta plugglåtar kommer in.

Daniel Adams-Ray - Gubben i lådan


Jasper Forks - River flows in you

Mitt i Desperate Housewives började det regna, och vid ett plötsligt regnfall slutar sändningen till Kanal5 och tv3 att fungera. Det var nog inte alls det jag behövde, och om jag hade varit lite piggare hade tv:n säkerligen legat i riskzonen för att blivit sparkad på. Så himla typiskt dessutom, när det är vad jag går och längtar efter hela tisdagarna. Och det är faktiskt den enda serie som jag för tillfälle följer.Vilket visar att jag har ett såå intressant liv också ;)

Kanske borde jag fortsätta att plugga till morgondagens biologiprov. Det känns som att det är närmare tusen sidor som vi har prov på, och samtidigt har vi en redovisning i franska, ett grammatikprov i engelska och en kemilabb under morgondagen. Det låter väl härligt, inte sant? 

Satsumas måste vara en av de absolut godaste frukterna på hösten. Så syrlig och uppfriskande. Däremot verkar många tro att när man nämner satsumas är det samma sak som clementin. Men icke!  Det är är liksom som att be om ett äpple och få ett päron. Ganska så sorligt! Nej, här gäller det att veta de livsnödvändiga skillnaderna.

En satsumas är gul- ljust orange i färgen med tunnt skal. Den smakar syrligt/en aning surt och är ofta relativt liten.

En clementin är snarare orange i färgen med tjockare skal. Den smakar oftast mycket sötare och kan vara riktigt liten, men också ungefär lika stor som en apelsin.

Så nu vet ni, om ni  nu ville veta från början vill säga :) Otroligt gott är det i vilket fall som helst.

Jag hade inte en tanke på när jag lugnt sprang runt i morse att jag först och främst skulle behöva cykla som en galning för att hinna med tåget. När dörrarna skulle stängas om en minut smet jag in genom dörren andfådd till max. I såna där situationer ångrar man lite smått att man inte har varit ute och sprungit och fått lite kondition på köpet. Men jag hann ju med i alla fall. Det skulle varit lite smått surt att inse att man får vänta 2 timmar på nästa.

Väl framme i skolan stendog min mobil och jag insåg vad jag borde ha gjort igår, att jag inte hade laddat den sen i fredags. Inte för att jag är beroende av mobilen, men det är faktiskt störande att veta att folk vill få tag på en, men inte kommer att lyckas. När jag satte i laddaren här hemma såg jag att jag hade 6 olästa sms som var lite mer inaktuella vid den tidpunkten om man säger så.

Nä, nu har jag tagit ut lite av mina störningsmoment idag. Känns skönt faktiskt! Kanske kan lära mig en läxa av det här, att vakna i tid! 

Snart: Iväg och bowla med mina fina tjejor. Sen får vi se vad vi hittar på.


Okej, jag är ganska värdelös på bowling. Men det är faktiskt roligt ändå!

Det blev en otroligt lugn fredagskväll här hemma. Istället för att träna själv tränade vi de små gymnasterna som har tävling samma helg som oss. Därefter åt jag pizza med morfar och mormor och familjen här hemma.

Funderar faktiskt på att gå och lägga mig skapligt tidigt ikväll. Jag måste upp senast vid halv 9, och med tanke på att mina sömnvanor är som de är (jag behöver minst 10 timmars sömn innan jag går upp självmant, om ens det räcker) borde jag nog lägga mig om ett litet tag.

Sitter och funderar på livet i största allmänhet. Eller rättare sagt sitter jag och tänker på bloggen i största allmänhet. Specifikt på den halvfärdiga designen som har fått hängt med i flera månader nu. Så nu är det bestämt, nästa lediga stund ska jag sätta mig och klura på hur jag vill att den ska se ut. Och den här gången ska det inte bli något halvfärdigt.

Härmed lägger jag detta heliga löfte! ;)

Matteboken och jag umgås för första gången på flera veckor. Det var verkligen välbehövligt med tanke på att  jag har ett stort projektprov om två veckor och knappast har gjort ett enda tal. Om man bortser från att jag har struntat i den länge känner jag ändåatt jag är värd en stor applåd. Hurra för mig, och matteboken! :)

För er (antagligen de flesta) som inte riktigt ser vad det där är så kan jag informera om att det är ca 50 punkter över saker vi ska kunna/kunna förklara inför biologiprovet nästa vecka. Jag har inte ens vågat kolla ordentligt på pappret eftersom jag nästan är säker på att jag inte kan ett skvatt av det där. Dessutom är det där bara för att nå upp till G.

Det där pappret ledde ju inte direkt till någon höjning av stämningen. Och jag kan hela ärligt säga att biologi kan fara åt helvete! Skulle faktiskt kännas ganska så skönt om det var möjligt ;)

Kan tillägga att pappret absolut inte är skrynkligt för att jag inte kan hålla ordning i min väska, det händer liksom av sig självt.

Dessa snyggingar provade jag i fredags, samtidigt som ett par andra skor. Nu är de undanlagda och imorn kommer de att förflyttas från affären till min skohylla. Ganska så bra om jag får säga det själv!

Trots två (pyttiga) problem:
- De kostar ganska mycket (Men för ett par snygga skor får plånboken bli lite lidande?)
- Jag kan knappast gå i klackar.

Det skulle ju vara lite tråkigt att låta dem stå här hemma och se fina ut. Någon gång måste jag lära mig att gå i klackar också, och det är inget man hinner vänta på. Så varför inte passa på att lära sig nu!?

Har precis kollat färdigt på Flightplane.
Saken är den att jag gillar sådana filmer.
De som inte gör mig förvirrad.
 När de utspelas på ett ställe hela tiden.
Lite mindre komplicerat.
 Raka motsatsen till livet i övrigt alltså.
För jag är förvirrad, helt borta faktiskt.
Saker förändras hela tiden, men inte till det man önskar.
Ingenting blir bättre, men inte sämre heller.
Livet är bara en enda röra.
Man önskar att livet kunde förändras, drastiskt till det bättre.
Så som i en lycklig film.
Men nej, det fungerar inte så.


Angående filmen kan jag tillägga att jag inte gillade Mr Carson från början. Lite irriterande och lömsk liksom. Som en fluga i ögat ungefär.

Haha, jag älskar det här klippet! Trots att jag är lite efter. Jag diggar att han inte börjar andas förrän kameran är igång, och andetaget mitt i är oslagbart.

Ha det så kult på restaurangen!