Har precis kollat färdigt på Flightplane.
Saken är den att jag gillar sådana filmer.
De som inte gör mig förvirrad.
 När de utspelas på ett ställe hela tiden.
Lite mindre komplicerat.
 Raka motsatsen till livet i övrigt alltså.
För jag är förvirrad, helt borta faktiskt.
Saker förändras hela tiden, men inte till det man önskar.
Ingenting blir bättre, men inte sämre heller.
Livet är bara en enda röra.
Man önskar att livet kunde förändras, drastiskt till det bättre.
Så som i en lycklig film.
Men nej, det fungerar inte så.


Angående filmen kan jag tillägga att jag inte gillade Mr Carson från början. Lite irriterande och lömsk liksom. Som en fluga i ögat ungefär.